Hej Anden, du gjorde comeback för snart två år sen efter en lång tid borta från sidlinjen. Varför slutade du och vad fick dig tillbaka?
Jag tappade motivationen och tyckte inte att det var så kul längre. Ville lägga tid på annat. Det var Pia (tidigare damlagscoachen) som kontaktade mig och frågade om jag ville assistera två gånger i veckan och det lät kul.
Märker du någon skillnad från din förra tid som coach och sen du gjorde comeback?
Nu är det inte så länge sen jag coachade (typ 12 år) men visst är det en del skillnad och allt är inte bättre, till exempel så var det mycket mer hallhäng förut, mer spelare var i hallen även när det inte var träning. Idag är det mer att man kommer 5 min innan (I bästa fall…) träningen börjar och 2 minuter efter träningen är hallen tom. Det här är nog ingen basketförändring utan det är nog så i samhället i stort.
Jag tycker inte att alla regelförändringar bara är till det bättre, framför allt tolkningsfrågor, till exempel vad som är ett stegfel och inte, det blir mer och mer som NBA och man släpper mycket som jag tycker borde vara till exempel stegfel. Min uppfattning är att man dömde mycket mer strikt mot regelboken förut och nu är man mer på tolkningar.
Saker som är bättre är till exempel teknologin, jag har fördelen att coacha i en serie som har både statistik och att matcherna filmas och det finns mycket bättre tekniska systemstöd för scouting av matcher. Ska bli superintressant och se hur detta utvecklas kommande 5-10 åren. Coacherna har överlag blivit bättre, både taktiskt men även hur man är som ledare. Numera ser man ganska sällan coacher som bara skriker och kör managment by fear.
Hur kom det sig att du blev tränare och hur ser din tränar-karriär ut?
Började själv spela i klubben när jag gick i årkurs tre i P80 Lejon i Sticklingeskola och några år senare så fick jag frågan om jag ville börja assistera P87 Lejon som behövde en assisterande till basketlegenden Petzi Gunterberg. Så jag började där och de flesta spelarna var födda 88 så efter det året så blev det P88 och dom var jag kvar med i säkert 7-8 år. Sista åren tillsammans med Johan Wrent som sen tog över herrlaget också.
Första egna laget var P90-91 och efter det P92-93. Efter någon säsong med dem fick jag frågan om jag vill ta damlaget, det var typ 2008. Sen hade jag damerna i tre år och efter det herrarna i två. Sen hade jag 2-3 säsonger som jag höll i teknikträningar för alla lagen innan jag tog en paus.
Och nu är du tillbaka i damlaget som har startat säsongen fantastiskt och är obesegrade, hur långt kan ni gå?
Nu har vi bara spelat tre matcher hittills och det har sett helt okej ut även om det varit lite upp och ner. I slutändan är det mycket som ska gå rätt för att man ska vinna en serie, räcker med någon skada för mycket eller en svacka under fel period av säsongen. Men med det laget vi har och de förutsättningarna vi givit oss själva med bra träningar som en grund, så bör vi ha ganska höga krav på oss själva och att vi ska vara ett topplag när säsongen är slut. Jag har tidigare kommit både tvåa och trea i BasketEttan som coach så varför inte dags för en seger?
Du gör din första säsong som huvudtränare för damerna efter att ha varit assisterande i två säsonger. Hur skiljer sig rollerna för dig?
Nja, inte helt sant, jag gör min fjärde säsong som huvudtränare även om det var några år sedan sist. Första åren som jag var assisterande så hade jag aldrig varit huvudtränare och den rollen mot rollen jag hade som assisterande till Pia skiljer sig nog mer åt än rollen som assisterande och huvudansvarig för damerna. De första åren var jag bara med för att lära, jag hjälpte till på träningarna men var mer som en extra hjälp och inte riktigt som coach. Förra året så var det mer en riktig coachroll, vi diskuterade mycket vad vi gjorde och vad vi kunde göra bättre. Sen är det självklart skillnad att vara assisterande mot att vara ansvarig, huvudtränaren bestämmer ju, om man är oense så är det ingen tvekan om vems ord som gäller. Sen är det också huvudtränaren som får samtalen om speltid och annat som spelare inte är nöjda med så man har en betydligt mycket mer utsatt position som ansvarig.
Du har tränat både tjejer och killar. Vad är skillnaden med att vara tränare för dam- eller tjejlag kontra herr- eller killag?
Hmm, alltid en svår fråga och jag tror att det egentligen handlar om vad man har för lag mer än om det är killar eller tjejer. En av anledningarna till att jag tröttnade var för att jag hade Herrlaget och det var inte så roligt att vara 18 i truppen och ändå aldrig vara 10 personer på träningarna. Damerna som jag hade innan var 11-12 i truppen, tränade fyra gånger i veckan vilket var mer än herrarna gjorde och vi hade kanske fem träningar på hela säsongen där vi var färre än 10. Men jag har efter att jag coachade herrarna sagt att jag aldrig ska coacha killar igen, får se om jag håller det…
Många säger att det är viktigare med lagsammanhållningen med dam/tjejlag, är inte säker på att jag håller med, ska man få bra resultat så tror jag det är superviktigt för både herrar och damer. Den sista myten som jag inte heller håller med om är att det är mycket mer bråk och intriger i dam/tjejlag. Min erfarenhet är helt tvärtom, tror man löser mycket med en dialog med spelarna och att man vågar stå för det man säger. Oavsett lag tror jag att det är viktigt att vara tydlig med vad som är okej och vad som inte är det, vad har laget för regler, på och av planen. Alla ska veta vad som gäller och det behöver inte vara några konstigheter men allt från när man samlas innan match till att man inte har öppna flaskor på bänken eller att man svarar på kallelserna till match och träning så alla vet hur många man är när man kommer till en träning. Tror även att det är viktigt att man sätter reglerna tillsammans. Innan den här säsongen så tror jag att jag hade två regler som jag ville ha, resten av reglerna satte laget själva och om de är med och bestämmer så kommer det också vara lättare för dem att hålla sig till reglerna!
Har du något tips till alla tränare i Lidingö Basket som vill utvecklas i tränarrollen?
Har ni möjlighet så testa att vara assisterande till någon mer erfaren. Utbilda er, inte bara förbundets utbildningar utan det finns hur mycket som helst på internet, både korta filmklipp och längre clinics. Har ni möjlighet, åk på clinics, träffa andra coacher och inte bara i Stockholm. Själv var jag på Clinic i USA i våras där flera av de bästa collagecoacherna på både dam- och herrsidan höll korta sessioner om olika ämnen.
Välj något ni vill bli bättre på och fokusera på det, ibland större grejer som ni håller på med en längre tid, ibland något kortare kanske bara inför en träning eller träningsvecka. Själv håller jag på med videoanalyser nu, jag kollar våra egna matcher och analyserar, jag gillar att nörda ner mig i siffrorna så jag kollar allt vi gör på matcherna. Hur många gånger vi kör varje spel och vilket utfall vi får av det och samma sak med allt defensivt, vad är det som funkar enligt statistiken? Inte alltid det stämmer överens med känslan man har efter en match.
Sen har jag precis även börjat lägga tid på våra motståndare och kollar vad de gör så man verkligen är förberedd inför matchen mot dem. Sen gäller det att hitta något som passar med tiden man har att lägga på det. Många coacher har annat att göra också, man kanske spelar själv eller så har man jobb och familj. Lyssna på spelarna, de har långt ifrån alltid rätt men de har ofta rätt bra saker att komma med, framför allt äldre lag. Dessutom kan man ge spelarna lite självförtroende om de känner att de faktiskt kan ifrågasätta saker utan att de straffas för det. Självklart ska allt sådant ske utanför träning och match. Det får inte bli ett diskussionsforum under träning när vi ändå tränar så få timmar som vi gör. Även om man inte håller med så är det alltid bra att bli utmanad och man får tänka till om det man gör egentligen är rätt och våga erkänna om det är något som inte funkar. Gör om isåfall, oavsett om det gäller en övning på träningar som ingen tycker är rolig eller om det är ett inkast från baseline.
Och till sist, vad är det roligaste med att vara baskettränare?
Se utvecklingen, både på spelare idividuellt men framförallt för laget.
Damlaget gör sin fjärde seriematch för säsongen på lördag borta mot Viby Basket som själva jagar säsongens första seger. Nästa hemmamatch för damerna är lördag 8 november mot grannarna från andra sidan bron, Central Basket. Har ni inte haft möjlighet än så kom och se på damlaget som spelar en fantastiskt rolig och snabb basket.
